En egen reporter - Alla borde ha en

Offentlig verksamhet, behöver den bli mer offentlig? Webbreportrar kan skapa filmer och reportage ur den vardagliga verksamheten. Eller så kan varje tjänsteman själv skriva om sin egen verksamhet. Men hur mycket och till vilket pris?

På webben kan vi alla nu enkelt visa upp vad vi gör. Många har också visat intresse av att visa sin verksamhet. Det gäller både privatpersoner, företag och offentlig förvaltning. Offentliga verksamheter har kanske närmast en skyldighet att visa vad man gör. Hittills har man så smått börjat vänja sig vid det och visar t.ex. vanligen upp olika beslutsdokument. Skriftligt. Det ger en viss form av insyn. Många verksamheter visar även upp mer om sin verksamhet. Den kanske beskrivs kortfattat i både ord och bild. Samtidigt ger även denna information naturligtvis en begränsad insyn.

Mycket bra insyn skulle vi få med ständig kameraövervakning, av alla inom verksamheten, alltid. Men det är kanske inget någon eftersträvar? Men ändå väcks tankar: Bör den vardagliga verksamheten visas upp mer än vi gör idag? Hur i så fall? Med webbreportrar som dokumenterar och synliggör verksamheter? Hur mycket och hur många? Eller är det varje tjänstemans uppgift att själv sköta sina egna reportage? Bör vi i så fall ställa krav på det? Tar det då tid från annan kärnverksamhet? Måste det få göra det? Vad är offentlighetens pris? Hur mycket vill vi veta? Vad får det kosta? Troligen kommer kravet på offentlighet att öka i och med att insynen i verksamheter generellt ökar. Samtidigt behöver vi främst ha tid till kärnverksamheten. Hur klarar vi den balansen?