Hur håller man koll på ungdomskulturen?

Jo, jag vet... Lev nära ungdomarna, med allt vad det innebär, ha stora öron osv. Det är bra vägar tror jag. Ändå kommer vi tröstlöst att hamna på efterkälken. Så fort vi läs oss något, skapas något nytt. Nya ord dyker upp, nya uttryck, andra sätt att skriva och nästan helt nya språk. Samtidigt ska vi guida och vara kloka vuxna mitt i allt detta. Jo, att vara en god medmänniska räcker långt, men sen då? Vilka ord och uttryck accepterar jag hos mina elever? Vad är ett schysst sätt att uttrycka sig? Och kanske inte minst: Vilka uttryckssätt måste både jag och mina elever lära oss? Att ständigt befinna sig i närkontalt tar tid. Vem har tillräckligt med sådan tid? Kanse finns det genvägar? Jag hoppas det...

Mer IT och öppnare klimat - 4 toppenråd!

Jag gillar verkligen dessa råd för skolan av Mark Pesce och som KK-stiftelsen och Stefan Pålsson framhåller:

1. Dokumentera lektioner och gör dem tillgängliga.

2. Dela allt med omvärlden! Det stärker egenvädet och ökar intresset för er verksamhet.

3. Öppna upp allt! Filter och spärrar motverkar sitt syfte.

4. Allt ska kopplas samman! Det måste vara enkelt för de studerande att ta kontakt med läraren för att ställa frågor och be om hjälp. Och det måste vara lika enkelt för de studerande att kommunicera med varandra över nätet, för att samarbeta och lära tillsammans.

Råden passar väl toppen, både inom skola och högskola. Visst finns det fler aspekter att ta hänsyn till, men dessa fyra råd är en toppen grund om vi vill komma framåt, tillsammans.

Kan IT skapa skolutveckling?

Webben blir mer och mer social, eller vi sociala männsikor GÖR den mer social. Samtidigt ligger skolan i stora delar efter inom IT. Utöver detta får skolan en högst beränsad budget och skolutveckling blir därför inte så prioriterat.

Att skolan ligger efter både inom IT och skolutveckling låter ju inte så upplyftande. Men kan dessa två mål kanske förenas? Kan vi skapa samverkan och utveckling med HJÄLP av IT? Om vi skapar plattformar och verktyg för samarbete och skolutveckling, kan detta hjälpa till att nå båda målen.

Varför sker inte detta på bred front idag? Vari ligger hindren och svårigheterna? Är det främst en pengafråga eller ledningsfråga? Eller har det med något annat att göra? Eller är det lanske mycket på gång redan nu, som inte blir så synligt?

En ny sorts utveckling?

Idag var jag på en mycket intressant föreläsning om IT i skolan. Det handlade mycket om vårt demokratiska uppdrag. Vi behöver se till att dagens elever ska kunna vara aktiva demokratiska medborgare i morgondagens samhälle. Det känns ju både rätt, riktigt och viktigt. Det är ett centralt uppdrag för skolan. Sedan visade föredragshållaren hur vi just nu går från en ganska central styrning, till en mycket mer nätverkade värld. Tidigare har massmedia varit just media för massorna, men skapat centralt. IT hjälper oss nu istället att nätverka på ett icke hierarkiskt sätt. Det är ett spännande perspektiv tycker jag. Och ganska nytt, historisk sett i alla fall.

Vi har gått från stenålder, via skrivkonst och tryckkonst till ett mediasamhälle. Därifrån har vi successivt gått till ett socialt IT-samhälle. Vårt samhälle utvecklas ständigt. Tidigare var tradition en norm, nu är det snarare utveckling som är normen. Det gör att utvecklingen har gått snabbare och snabbare. Ändå har vi hittills bara sett hur utveckling går till i ett ganska hierarikst samhälle.

Men var händer nu då? Vad händer med utvecklingen i en nätverkande värld? Kommer det att gå än snabbare? Kommer utvecklingen att ske med annan inriktning? Kommer den att vara mer differentierad? Skiv gärna en kommentar, så kan vi fundera tillsammans!

Vad är fusk? Finns det?

Hur sker egentligen bedömning i skolan, och kan man fuska sig till ett bättre resultat? Den gamla bilden av skolan innehåller både prov och fusklappar. Om vi testar rena faktakunskaper går det kanske att fuska, men hur blir det när vi testar förståelse istället? Går det då att fuska? Och vad är egentligen fusk? Ute i arbetslivet är det ofta en fördel om man kan ta hjälp av andra. Det är rentav något som efterfrågas som en kompetens. Man behöver lära sig vem, eller vilken källa, man ska fråga om vad, det är en kompetens. Får man då ha en hög böcker med sig in i en skrivsal? En uppkopplad dator? Går det att klara sig utan "prov"? Vill vi det? Går det då att mäta kunskap? Och går det att mäta vilken kunskap någon har, även om "allt fusk" är tillåtet?

Ungdomar med attityder

Finns det problem i skolan idag? Är det för stökigt? Är eleverna för stökiga och röriga? Gör de inte det de blir tillsagda? Ifrågasätter de undervisningen? Metoden? Eller kanske skolan i stort? Är det inte det vi tränar dem till, att bli kritiska medborgare? Men klarar vi av att hantera det i skolan, med de resurser vi har?
Kanske är det dags att vi VERKLIGEN börjar lyssna på barn och unga, och tar fasta på deras frågor och motivatorer. De vet mycket om vad de behöver kunna i framtidens samhälle och hur de själva lär sig det bäst. Samtidigt har vi fasta mål som sätts av riskdag och regering. Kanske är det dags att bjuda in till verkligt samarbete med de unga, så att målen blir deras mål. Så att de känner att skolan är relevant för dem. Så att vi i skolan lättare kan vägleda unga till deras egen framtid!

Tilltro = Medicin för allt?

Tänk att kunna känna fullständig tilltro till alla sina elever, att de kan nå hur långt som helst. Eller att känna tilltro till sig själv att verkligen kunna hjälpa dem på vägen dit. Om vi alla tror på att vi kan, blir det också lättare att nå de mål vi vill nå. Vi ser maskrosbarn som tar sig fram i samhället och blommar. Vi ser folk med handikapp som inte låter detta stoppa sig. Vi ser föräldrar som lyckas ge sina barn en framtidstro och tro på möjligheter.

Tilltro kan vara svårt i tuffa tider, och det kan kännas frestande att skylla på någon eller något annat. Med vad hjälper det? Och hur förändrar det något? Tilltro känns centralt och med tilltro kan vi lösa mycket.

- Men hur skapas tilltro? och hur behåller vi den?

TV var enande - Är IT söndrande?

Först levde vi ganska separerade i vårt land och i vår värld. Små samhällen och byar levde ganska isolerade från varandra. Sedan började vi resa allt mer och informationsutbytet ökade. Vi lärde allt mer av varandra. Så småningom fick vi tidningar, sen radio och TV. Dessa fungerade ensande för Sverige och för hela världen. Alla fick allt mer likartad information. Från början finns inte så många olika program och inte hller så värst många nyhetstidningar. under en 30-års period har antalet TV-kanaler ökat markant. Man väljer allt mer kanal efter olika intressen. Och sedan kom internet. Med ett brus av massmediala kanaler.

Idag finns det fortfarande TV. Den är begränsad till ett visst utbut. Men idag finns också TV online. Det finns YouTube. Och massor av andra sändningar online. Både via video, radio och text. Det finns olika nätverk och det finns verktyg för att tipsa varandra och att hitta rätt. Men vi vänder oss inte alla till samma närverk, verktyg och tips. Istället väljer vi själva allt mer vad vi vill lyssna på, vilken information vi vill ta till oss. Någon vill se världsnyheter och hittar en bra kanal för det, men en annan vill bara se nyheter om klimatet, om IT eller om spelbranchen. Vi får på det sättet ett samhälle som blir mer uppdelat. Alla får inte längre samma information.

Vad kommer det att innebära? Är det alls sant? Eller kommer webben istället att förena oss alla?